Till kommunfullmäktige i Danderyd




Motion om att undersöka möjligheterna att utrusta de äldre som så önskar med ett larm som fungerar utomhus och som i nödläge kan aktiveras.

1995 väckte Bo Hall (c) en motion i fullmäktige angående utomhuslarm för äldre. Kommunfullmäktige avslog Danderydscenterns förslag att återremittera ärendet med uppdrag att undersöka hur systemet fungerar i kommuner där försök gjorts. I vår reservation mot detta beslut skrev vi:
”Många äldre och handikappade kan sedan många år begära att få ett så kallat trygghetslarm inomhus. Detta larm bär de sedan om handleden eller om halsen. På natten kan man använda en larmknapp på telefonen som då placeras vid sängen. Detta larm aktiveras genom att man trycker på en knapp. En signal går fram till en central, som via en högtalare ansluten till telefonen kopplar in sig i bostaden hos den som utlöser larmet. Den nödställde kan då tala om vad som hänt och servicecentralen skickar hjälp om det behövs.

Servicecentralen kan också själv utan att larmet utlösts koppla in sig direkt i bostaden. Detta sker med viss regelbundenhet för att testa att anläggningen fungerar. Vad vi kan minnas har aldrig någon diskussion förts om att detta skulle vara integritetskränkande.

I somras kunde vi i pressen följa det fruktlösa letandet efter en 77-årig man som försvann från ett servicehus på Lidingö. Polisen och frivilliga bildade skallgångskedja och genomsökte närområdet under två dagar. Båtar, bilar och en helikopter sattes in. Men mannen, som var senildement, förblev spårlöst försvunnen. Tre veckor senare hittades han död endast 400 meter från sitt hem. Han var, enligt tidningsuppgifter, en naturälskande person, känd för sina långa promenader.

Man behöver inte ha mycket fantasi för att kunna sätta sig in i det lidande den gamle mannen kan ha fått utstå innan han slutligen dog utan möjlighet att kalla på hjälp. Om han hade fått möjlighet att ha ett trygghetslarm för utomhusbruk hade han inte behövt lida och dö på detta sätt.

Inom många områden har sedan länge använts olika typer av signaler för att i nödläge kalla på hjälp. Till exempel är flygarnas räddningsflottar utrustade med sändare som kan pejlas in för att man skall kunna hitta dem. För dessa unga friska människor i nödläge anses en sådan säkerhetsåtgärd självklar.

Många gamla och handikappade som begärt och fått trygghetslarm inomhus önskar att de också skulle kunna använda det utomhus. En del kan inte ta sig upp själva om de faller och törs därför inte gå ut ensamma. En del äldre förbjuds av sina anhöriga att gå ut på egen hand då de anhöriga fruktar att den gamle skall gå vilse och inte hitta hem. Många personer tvingas sitta inne även under de vackra sommarmånaderna, då det sällan finns någon som kan följa med dem på en promenad. För dem som tycker om att gå i skogen innebär det kanske att de av rädsla för att gå vilse aldrig mer kan göra en skogspromenad. Ett trygghetslarm för utomhusbruk skulle ge dessa äldre och/eller handikappade en frihet de inte har i dag.

Vi kan inte se att det är mer integritetskränkande med ett trygghetslarm utomhus än det är med ett trygghetslarm inomhus. Varför skall inte de som vill ha ett trygghetslarm för utomhusbruk kunna få det likaväl som de kan få ett för inomhusbruk? Liksom när det gäller trygghetslarm inomhus skall självklart även trygghetslarm för utomhusbruk endast ges till personer som själva önskar få ett sådant larm.

Larmet kan vara en knapp på ytterkläderna som enkelt trycks in när personen är i behov av hjälp. Man får sedan komma överens om i vilka lägen som larmet skall kunna aktiveras även från servicecentralen, till exempel efter en viss tid efter det personen försvunnit.

Vi har föreslagit att man skall undersöka hur systemet kan fungera och beklagar att fullmäktiges majoriet har avstyrkt detta.”

Detta skrev vi således i en reservation till kommunfullmäktige 1995.

För några veckor sedan försvann en äldre dam från Solgården. Ett massivt polisuppbåd med hundar och helikopter sökte efter henne. Hon försvann mitt på dagen och återfanns inte, trots det massiva uppbådet, förrän kvällen dagen efter. Det var en villaägare som av en slump fann henne i sin trädgård sent på kvällen. Med största sannolikhet hade hon inte klarat sig ännu en natt utomhus. Det är inte svårt att föreställa sig hennes lidande där hon låg oförmögen att kalla på hjälp. Om hon hade haft ett larm hade detta inte behövt hända. Hon hade då kunnat trycka på sin knapp och larma om hjälp. Om hon inte klarat detta hade polisen i det läget kunnat aktivera larmet och lätt finna henne.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi kommunfullmäktige besluta uppdra åt berörda organ

att undersöka möjligheterna att utrusta de äldre som så önskar med ett larm som fungerar utomhus och som i nödläge kan aktiveras.

Danderyd 1999 06 07


Siv Sahlström (c)